vem är jag? en kort presetation.

Jag är en femtonårig tjej. Ca 173 cm lång, men går nästan alltid runt med minst tre cm klack. Har ursprungligen brunt hår, men har färgat det rött och planerar på att behålla det så. Blåa ögon, blek hy bla bla bla. På vintern klär jag mig i svart och på sommaren i vitt, åtminstone som bas sedan smyger det alltid in sig lite lila, rött, brunt och grönt. Är lagom intresserad av kläder och smink, åtminstone så mycket att jag aldrig går ut ur huset i sweatpants och t-shirt utan smink. Tänker inte skriva något om min personlighet för att jag egentligen inte vet vilken typ av människa jag är. Ni får bilda en egen uppfattning av det med hjälp av det jag skriver.

Första inlägget

Civilkurage? Vart tog det vägen? Är civilkurage överhuvudtaget accepterat i vårat samhälle, nej det tror jag faktiskt inte. Jag tror faktiskt att det har gått så pass långt att det anses att man ska kunna hålla på med sina mord, misshandlingar, mobbning ifred. Anledningen att jag tror detta är något jag upplevde på skolan i veckan. Det var på lunchrasten, några pojkar från sexan bråkade. Den ena pojken blev väldigt aggresiv och tog stryptag på den andra. Han hll så hårt att den andra pojken blev blå och kunde inte andas. Jag grepp in och delade på dom och brjade skälla ut pojken som hade tagit stryptag. Efter ett tag frågade pojken helt ärligt "varför bryr du dig?". Jag blev helt paff, frågan framstod så dum från början, men sedan såg jag resten av rummet. Vi pratar asså om ett fyllt rum på ca 30 pers som bara hade stått och kollat på allting, utan att ingripa, utan att bry sig. Då började jag undra, det kanske var jag som är konstig.

Men nej! det har jag kommit fram till nu, man ska inte stå och titta på! Oavsett social acceptans ska man alltid leva så man kan sova gott om natten.Det är ungefär så min livsfilosofi ser ut ( jag vet väldigt orginellt -.- men jag följer det! till skillnad från många andra).