Julen

Jag älskar konceptet med julen. Det är en kärlekstradition utan like, den handlar om att älska. Att ge och att få och att dela. Tradition är att äta tills du spyr, glo på kalle anka, och riva upp paet och umgås med släkten och sjunga. Hmm den enda tradition jag fortfarande gillar är att kolla på kalle anka, jag är sjukt sentimental och att kolla på t.ex lady och lufsen kan verkligen öppna mina tårkanaler. Fast sen är ju paketöppningen inte helt fel heller... Fíck en ny mobil i år *.* blev jättelycklig. För i tiden önskade man sig husdjur, nu önskar man sig den nyaste och hetaste mobilen.

Denna julen har varit en plåga måste jag ändå säga, min släkt har aldrig varit speciellt rolig, men i år tog verkligen priset. I höstas dog nämligen min farfar och på hans begravning sjöng vi "gläns över sjö och strand" och ändå bestämmde sig en del av min eq befriade släkt att det vore en jättera idé att sjunga den. Så där brast farfars sambo ut i störtgråt och rusade iväg. Särskilt vackert var sången inte heller när mer än hälften av släkten är tondöv och en gammal gubbe är halvdöv och vrålar därför jättehögt. Jag ska inte säga att min sång är skönsång heller, men jag har åtminstone vett att vara lite tyst.

Sedan berättar då min farbror för sambon om att han fortfarande inte har diskat frukosttallrikarna från när farfar var på besök hos honom senast och att han tänkte behålla dom som ett minne.

Sedan skämtar mormor om att vi måste passa oss för att äta för mycket av mina hemmagjorda julkakor annars kanske dom blir höga.

Jag är helt chockad detta är den första julen jag faktiskt har förstått alla vuxenskämten min släkt drar oh jag känner mig helt förstörd. Min bild av dom är helt förstörd, visste ni t.ex att alla präster i Smålandstrakterna under 50-talet var mer eller mindre alkoholiserade allihopa?

Hmm antar att inget är var det verkar vara.

Jaja julen äger ändå allt, man får bara hitta några roliga personer att fira den med istället. GOD JUL ALLIHOPPA

Självmordsbombare.

Jag vet att jag är lite sen om att blogga om detta, men har bara haft så mycket för mig med skola osv. Men nu kommer det.

Jag blir så frustrerad, så arg! Jag kan inte förstå logiken i dessa människors hjärna. Jag kan förstå att människor vill kämpa för sin religion, sin rätt att inte bli kränkt. Jag kan till och med nästan förstå att man kan ha lust att döda andra människor för dessa två anledningar. Men att vilja döda civila som egentligen inte har ett dugg med saken att göra, förutom möjligtvis att ha röstat på ett parti i valet som bestämmde sig för att gå i krig och blah blah blah. Jag anser att det är otroligt långsökt! Ett av den lyckligtvis failande självmordsbombaren i Stockholms motiv var Lars Vilks muhammedmålningar.
Det är en så dålig anledning att det inte är sant, visst det var en onödig provication från konstnärens sida. Men han hade all rätt att göra det! Och om ett förlöjligande av ens religion ger en rätt till att skada andra människor ska jag bli självmordsbombare. Jag är en djupt troende protestant och kristendomen har parodierats så många gånger att det inte går att räkna. I Sean banans musikvideo till "gott nytt jul" förlöjligar han inte bara kristendomen utan hela den svenska kulturen, om det hade kommit en liknande video med muslimsk tro och tradition hade det varit krig, jag lovar. Nu råkar jag inte vara tilräckligt självmordsbenägen för att ta mitt liv och samtidigt skada andra. Silken tur.

Jag blir också så frustrerad över Sveriges reaktion på denna händelsen, när Stockholmarna upptäckte att han hade misslyckats gick de fram och fotade! Jag känner bara "Etik vadå?". Sedan blev jag också irriterad över våra skitblaskor här i landet. Jag tror det var aftonbladet som på sin framsida hade rubriken "Han uppmuntrar andra att göra samma sak" i jättestort tryck. Jag menar hur dum får man lov att vara! Den framsidan kommer vara fasttejpad utanför varje liten butik och faktiskt uppmuntra folk att göra samma sak!

Jaja, vet inte riktigt hur man ska jobba med den bristande moralen i samhället. Man får väl försöka framgå med ett gott exempel och hoppas att det blir en trend. Fast det kan man defenetivt inte ha för höga förväntningar om.

Jag är så trött på att folk är så fruktansvärda, så elaka, sådana fullkomligt iq befriade idioter att de inte fattar hur man behandlar folk! Det finns vissa typer i min parallellklass som tyker det är jättekul att använda en kille i min klass som boxpåse. Båda killarna som slår och han som blir slagen påstår att de är vänner eller "brorsor" som de så intelligent uttrycker det och att de bara leker, att det bara är på skoj. Men det är det inte, det är verkligen inte på skoj! Jag menar hur kul är det att tre personner kommer och slår upp dig medans hela din klass kollar, de bryr sig egentligen inte. Spelar lite mobilspel, fnissar och pratar. Ingen bryr sig om att en kille står uppressad mot en väg och släpps inte iväg fören han säger att hans mamma är en hora. Eller att han blir slagen så att blodet rinner. När människorna från parallellklassen känner att de har fått ut dagens aggressioner går de tillbaka och lämnar killen förudmjukad och ensam. Han går in på toaletten för att stoppa blodet som rinner från hans näsa, han kommer försent till lektionen och ber lågmält om lov för att gå till sjuksyster. Han har tydligen huvudvärk och behöver gå hem. Hans ögon är röda och det är fortfarande blod runt näsan. Läraren bryr sig inte utan säger bara irriterat utan att kolla på honom"jag tycker du har huvudvärk ofta på denna lektionen, låt deet inte hända igen".
Då blir min ilska nästintill okontrollerbar, jag kokar inombords, jag river sönder boken framför mig och säger till läraren att jag måste prata med en lärare. Han tror mig inte och säger att jag måste vänta till efter den obetydliga lektionen.
Jag väntar, jag stirrar ilsket på vägen framför mig medans jag drar svarta, hårda streck på pappret framför mig. När lektionen ängtligen är slut hittar jag en av de lärare jag litar mest på och berättar för henne om händelserna som brukar äga rum, hon blev lika upprörd som mig. Hennes mun förvandlades till ett hårt streck och ögonen skjuter blixtar, hon tackar mig för att ha berättat det. Lärarna visste inte, de hade inte kunnat koppla, ingen hade sagt något, någonsin! Så där har ni ännu en del av mig, en skvallrare.

Min vän

Det är hemskt när man ser någon bortom all räddning. Jag drar och drar och försöker få henne att förstå. Det är hopplöst, hennes verklighet är den många drömmar mardrömmar om. Hon bryr sig inte på något jävla sätt om sug själv, det råkar faktiskt vara så att hon helst skulle se sig själv död. Hon försökte, men misslyckades. Hon går till psykolog, jag pratar med henne, alla gör allt dom kan för att få henne att stanna kvar.

Ni vet när man ser en insekt som ligger och vrider sig i smärta? Då brukar folk säga att man ska göra slut på dens lidande, man kan ändå inte rädda den. Jag har alltid kännt mig lite olustig över det, men nu förstår jag. Det är precis så det är med min vän, vad man än gör kan man inte rädda henne, hela hennes liv har varit en enda lång plåga och hennes framtid ser inte ljusare ut. Jag undrar om det inte vore nådigast att ta slut på det, fast ändå kan jag inte tänka så! Hon kan inte dö! Jag älskar ju henne, hon är en av mina bästa vänner! Hon får inte, fast hur kan jag också bara se på hur hon lider.

Från första början trodde jag att jag kunde rädda henne, få henne att förstå att det finns så mycket mer. Att det fanns kärlek, vänskap och lycka. Jag hade ju varit där och tagit mig ur det, fast nu ser jag att hon sitter mycket längre in än vad jag någonsin var i närheten av. Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag önskar bara att det fanns något sätt jag kunde nå dig.

Elva minuter

Elva minuter är allt det handlar om, elva minuter sedan är det slut. Överallt står det, sägs det att de elva minuter man har sex är det viktigaste som finns. Alla böcker handlar om det på ett sätt eller ett annat, all TV,ALLT! Men redan när Maria var liten tappade hon tron på kärleken och tyckte personligen att onani var det bästa sättet att få utlopp för sina behov, killar var bara överflödigt. I tjugoårsåldern blev hon prostituerad i Schweiz, Maria tyckte det var ett utmärkt och enkelt sätt att tjäna pengar. Hon lyckades med att koppla bort hjärnan och låta sina kunder få deras elva minuter mellan hennes ben.

En specialkund öppnar hennes ögon för sadomachoism och är den första kunden som lyckas ge henne en orgasm. Under hela boken får man följa Marias dagbok och reflektioner över kärlek, sex och livet, det som gör denna boken så unik är att man ser flera sidor av just sex. Inte bara det gammla vanliga folk brukar pracka på en med bara erotik eller ännu värre en dålig kärlekshistoria och sedan köra på mamma mias version "dot, dot, dot". Utan det är verkligen filosofi på hög nivå, med blandannat platons teori om sex.

Historien vänder riktning när Maria träffar en konstnär som visar henne den heliga sidan av sex. Som har blivit mer och mer populär på senaste tiden har jag märkt med boktitlar som "dygnkåt och hur helig som helst". Jag håller faktiskt med, hela den där pryda grejen med att man ska spara sig till bröllopet och sånt skit är ja just det skit. Sex är en naturlig del av livet, man behöver ju inte agera madrass och få könssjukdomar och ett litet barn. Men om både parter känner för det så är det inga problem och självklart får man känna lust för den man älskar! Fast visst, alla har rätt till sin egen åsikt.

Böcker

Jag älskar böcker! Att läsa är min passion, det är en av dom sakerna här i livet jag tycker mest om. Jag kan läsa alla sorters böcker, nästan vilken genre som helst. Det enda jag inte klarar av är böcker av den sorten som handlar om lilla söta tjejen som vill ha en häst, eller tuffa hip-hop killen som spelar fotboll eller basket. Då dör jag, det går inte! Så himmla simpla böcker utan någon riktig handling egentligen. Förutom just dom två genrerna brukar jag vara väldigt generös med beröm till de allra flesta böckerna. Ja, till och med twilight serien! Oavsett vad folk säger, eller hur kass den är egentligen kommer bella och edward alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är en bok som låter en liten flickas romantiska fantasier tas till en hel ny nivå. En sådan berättelse har i alla tider varit mycket populär. Ex som stolthet och fördom, romeo och julia osv. En kille och en tjej blir kära, det är förbjudet och uppstår problem. Men kärleken övervinner allt, eller så återförenas man i döden. Kärleks berättelser av det laget kommer nog aldrig väcka några seriösa tankar, men det finns det ju så många andra böcker som gör^^.

Att en berättelse innehåller kärlek behöver inte alltid utesluta att den har ett seriöst tema också som faktiskt kan utveckla läsarens tankegångar. En författare som lyckas med det väldigt bra är Paulo Coelho. Hans böcker är helt enkelt underbara! Ren konst från början till slut, jag har inga speciella favoriter av hans verk för alla är helt enkelt fantastiska!
Veronika bestämmer sig för att dö (blev filmatiserad med sarah michelle gellar som huvudperson för nåt år sen), häxan från portobello, elva minuter, alkemisten och Brida. Ok, jag ljög jag kom nyss på att jag faktiskt har en favorit. Elva minuter.

Får skriva mer om den en annan gång, ikväll kanske? För nu ska jag iväg på öppet hus på gymnasium. see ya

Medvetenhet om omgivningen

Idag var jag ute på stan med en kompis och shoppade lite. Ni vet hjälpa till att öka masskonsumtionen i samhället och sådär. Men när vi satt på bussen in till stan, fick jag ett så otroligt dåligt samvete! Först för att jag upptäckte att en gammal snäll tant stod och stirrade efter en sittplats, jag reste mig upp direkt och ställde mig i ett hörn av den vääldigt trånga bussen. Men även efter att det blev platser lediga kunde jag inte sätta mig på dom, jag tänkte att jag som är så ung behöver inte sitta ner egentligen ju.
Fast så ska det inte heller vara! Att man inte vågar sätta sig ner i bussen för att någon gammal, trött människa ska komma och kräva platsen. Det är då man har blivit överdrivit artig...
Detta skyller jag också på samhällets bristande infra struktur! Det är så få människor som ställer sig upp för gamla människor att det väl blir konstigt när man väl gör det! Man vet inte hur man ska bete sig, vad är det normala? Suck, jaja.

Vidare till shoppingen! Det blev jättelyckat, the body shop hade kundkortsdagar, med jättemånga erbjudanden (= . För er som inte vet det är the body shop en butikskedja som säljer kosmetik, krämer osv. Det speciella med den är att den engagerar sig väldigt mycket i samhällsfrågor som t.ex trafficking, aids, miljö, fairtrade osv. Vilket jag tycker är jättebra såklart, lindrar det dåliga samvetet när man köper onödiga saker iaf. Dessutom skadar det inte att deras produkter är jättesköna.

Sedan gick vi och fikade på barista, ännu ett fairtrade ställe. Med jätte god varm choklad! Det är så himla härligt att komma in på ett café när det är snö ute och beställa en stor, härlig kopp varm choklad. Det är nog något av det bästa som finns.

vem är jag? en kort presetation.

Jag är en femtonårig tjej. Ca 173 cm lång, men går nästan alltid runt med minst tre cm klack. Har ursprungligen brunt hår, men har färgat det rött och planerar på att behålla det så. Blåa ögon, blek hy bla bla bla. På vintern klär jag mig i svart och på sommaren i vitt, åtminstone som bas sedan smyger det alltid in sig lite lila, rött, brunt och grönt. Är lagom intresserad av kläder och smink, åtminstone så mycket att jag aldrig går ut ur huset i sweatpants och t-shirt utan smink. Tänker inte skriva något om min personlighet för att jag egentligen inte vet vilken typ av människa jag är. Ni får bilda en egen uppfattning av det med hjälp av det jag skriver.

Första inlägget

Civilkurage? Vart tog det vägen? Är civilkurage överhuvudtaget accepterat i vårat samhälle, nej det tror jag faktiskt inte. Jag tror faktiskt att det har gått så pass långt att det anses att man ska kunna hålla på med sina mord, misshandlingar, mobbning ifred. Anledningen att jag tror detta är något jag upplevde på skolan i veckan. Det var på lunchrasten, några pojkar från sexan bråkade. Den ena pojken blev väldigt aggresiv och tog stryptag på den andra. Han hll så hårt att den andra pojken blev blå och kunde inte andas. Jag grepp in och delade på dom och brjade skälla ut pojken som hade tagit stryptag. Efter ett tag frågade pojken helt ärligt "varför bryr du dig?". Jag blev helt paff, frågan framstod så dum från början, men sedan såg jag resten av rummet. Vi pratar asså om ett fyllt rum på ca 30 pers som bara hade stått och kollat på allting, utan att ingripa, utan att bry sig. Då började jag undra, det kanske var jag som är konstig.

Men nej! det har jag kommit fram till nu, man ska inte stå och titta på! Oavsett social acceptans ska man alltid leva så man kan sova gott om natten.Det är ungefär så min livsfilosofi ser ut ( jag vet väldigt orginellt -.- men jag följer det! till skillnad från många andra).