Det manliga könet (inte könsorganet era pervon!)

(klicka på bilden så att ni kan se vad det står på kommentarerna)


Jag vill säga att jag är feminist, något väldigt många tar negativt. Vilket jag inte riktigt förstår, feminism betyder jämställdhet och det tycker majoriteten är väldigt viktigt. Det finns ju också extrema feminister, precis som det finns extrema allt möjligt. Då syftar jag på de kvinnor(och män, nu ska vi inte vara sådana) som tycker att mannen har haft sin chans och nu är det kvinnans tur att styra och ställa och ha all makt. men då kan man ju faktiskt inte säga att de är feminister i.o.m. att feminister som sagt är för jämställdhet, inte att någon av könen ska vara högre ställt än det andra.

Jag är ju en tjej och på grund av det har jag ju alltid tyckt att det andra könet är en stor gåta. Frågor som "Vad händer egentligen i killarnas omklädningsrum och vart kommer de där mystiska ljuden ifrån?", "Kissar killar verkligen i pissoarer? Så äckligt", "Varför slåss de flesta killar hela tiden? och varför vrålar de som apor när de kollar på något så ointressant som sport?". Ja, jag vet att jag generaliserar, stäm mig. Men min poäng är att tjejer förstår sig lika lite på killar, som killar gör på tjejer.

Sanningen är att jag faktiskt föredrar killars sällskap framför tjejers, för även om killar oftast är svåra att förstå sig på är de mycket enklare att umgås med. Hur stor gåta killar än är kan andra tjejer faktiskt vara ännu svårare att förstå sig på. Om en kille har ett problem med en kan man oftast lita att de tar upp det med en själv och inte med alla ens andra vänner, när man inte själv är där. Jag måste erkänna att jag är en mycket ivrig skvallertant och det har lett till ett antal problem... Men det många har svårt att tro är att jag faktiskt håller de största hemligheterna för mig själv och att ingen vet egentligen så mycket om mig.

Tyvärr är det ju så att många killar är alldeles för macho för sitt eget bästa. Det är sorgligt att märka hur sin killkompis attityd ändras totalt från snäll, mjuk och gosig till en stöddig, gangster typ så fort någon av hans kompisar kommer i närheten. Det är ju helt jävla sjukt faktiskt, att de känner att de måste vara någon annan än den de egentligen är. Vänta, vart har jag hört det förut? Ah, just det när tjejer försöker vara dummare, mer bimbo än vad de egentligen är. OMFG 0.0 slutsats=killar och tjejer är ungefär likadana, de har bara väldigt olika krav på sig.

Suck, grejen är att jag uppfyller kraven för en "bra" kille bättre än vad jag fyller ut kraven för en "bra" tjej. Även om jag sminkar mig väldigt mycket och har fler kjolar och klänningar än byxor. Men, jaja. Ha det så bra alla som läser detta (=

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Jag var på väg ut till landet, jag visste att mina vänner var i knipa. Jag kom till en stuga, ni vet en vanlig röd med vita knutar och jag gick in. En av mina vänner kom och hälsade mig välkommen, utklädd till värsta maiden och visade mig till hennes rum. Hon delade rum med sex av mina andra vänner. Vi började prata, de berättade att de hade blivit kidnappade och nu var tvugna att bo i denna stugan med Kissie som diktator. Kissie brukade halshugga folk och hade låst in sin man i ett torn (precis som drottningen i alice i underlandet, fast istället för stort huvud har hon stora bröst). Jag blev en del av det lilla samhället som var i denna stugan, en kille i min klass gick och hämtade vatten ur brunnen tillsammans med mig och helt plöstligt fick hans flickvän ett till barn, vilket var ett problem för Kissie hade satt en regel om att man bara fick ha ett barn. Under frukost samlingen försökte Killen mörda sitt barn med hjälp av chakra (google it) men jag och en annan tjej från min klass märkte det och försökte hjälpa barnet.

Sen kom jag till Gränna och där kom en av mina manliga vänner cyklande och berättade hur mycket han skulle träna. Jag blev jättearg och knuffade ner honom från cykeln och skrek att zumba är den bästa träningen någonsin. Just den delen finner jag mycket märklig, jag tränar inte ens zumba. Jag fattar verkligen inte denna drömmen...

Har ni tråkigt? Kolla in de här killarnas youtube videor.

http://www.youtube.com/user/DunderHumor?feature=chclk

Palsternackor och annat roligt

Hej! Sedan början på året har jag lagat mat nästan varje dag, självklart har jag lagat mat innan också. Men aldrig så mycket som nu, så jag tänkte att jag kunde blogga lite om det! Lägga upp recept, bilder och annat kul.

Idag har jag lagat palsternacksoppa med Quesadillas, det var jättegott . Mild, krämig soppa med heta ostfyllda quesadillas=MUMS.

Receptet är till fyra pers och kommer från Buffé tidningen, men jag har gjort lite ändringar i receptet för att enligt min smak göra det godare.

Skala och skär 500 gram palsternacka, 400 gram potatis, i gul lök och 1 vitlöksklyfta i ungefär lika stora bitar(förutom löken, den är oväsentlig). Fräs grönsakerna i 1 msk olja i en STOR gryta, hela soppan ska nämligen få plats i den, krydda med 1 tsk timjan. Gör detta i 3-4 minuter.

Häll på en liter vatten, 2 och en halv matsked konctrerad kycklingfond och en burk avsköljda kikärtor. Det är jätteviktigt att ni sköljer kikärtorna noga för att det gojset det är inlagt med är nämligen giftigt. Låt småkoka i 15-20 minuter eller tills grönsakerna är mjuka. Mixa sedan soppan med en stavmixer, låt den gärna vara lite klumpig ändå.

Häll på 2 dl mjölk och låt koka upp, krydda sedan med salt och peppar. Snåla inte!

Till quesadillans ska du FINhacka en halv chilifrukt(röd). Riva 200 gram lagrad ost(eller köpa färdigriven mild ost, ditt val). Fördela osten och chilin på 2 tortillabröd tillsammans med varsin näve rucola. Lägg på 2 tortillabröd till, som lock. Stek i en torr stekpannai 2-3 minuter på varje sida, på medelvärme. Kolla att osten har smält! Om den inte har det är något fel. Skär sedan upp quesadillan i 4 bitar och hugg in!

Jag rekomenderar verkligen receptet!

Nu har vi kommit till den del av inlägget som heter "annat kul".Idag har jag faktiskt inte tänkt klaga på någonting. Jag vill bara argumentera om hur mysigt det är att vara i en liten klass, vilket jag faktiskt bara är i ett ämne. I mitt andraspråk, franska. Vi är 9 stycken i gruppen, 4 tjejer och 5 killar och en engagerad lärare. Det är en lysande kombination! Vi har det faktiskt jätteroligt och jättemysigt, det är stor skillnad ppå att vara 9 st och 30 st. Man lär sig mycket mer också iom att läraren har med tid till en. Ja, det blev lite kort, men så fick det bli.

Nu är det dags för So och Ma och No läxa. -.-

Musiklektioner!!!!

Oj! Vad irriterad jag är! Ovanligt, eller hur?

Idag hade vi årets första musiklektion, egentligen hela skolårets första. Det var F R U K T A N S V Ä R T, jag kan inte första vilken idiot som var så befängd att han/hon trodde att man skulle kunna undervisa ovilliga ungdomar i musik. Att stoppa in 30 stycken, stökiga, högljudda femtonåringar i ett litet trångt rum fyllt med gitarrer, pianon, trummor och deras egna stämmband är ingen bra idé! Sedan att deras uppgift är att göra ljud gör saken inte bättre, det klarar vi så bra av sen innan.

Jag stör mig också på att man faktiskt måste vara musikalisk för att vara duktig i musik. I alla de andra ämnena har alla en chans t.o.m. dyslektiker kan lära sig att skriva svenska/engelska/andraspråk. Men chansen att man lyckas lära en tondöv, toner är nästintill obefintlig. Man kanske kan säga att man måste ha talang i bild också, men det stämmer ju inte. Uppgiften i bild är att skapa konst, konst är subjektivt, allting är konst! Men 4 elever som försöker göra en ensemble när de varken kan spela instrument eller sjunga efter ca 6 års försök till att lära dom, det är omöjligt.

Jag fick en mindre chock idag, eller snarare ett wake-up call. Jag hade ett mindre bråk med några av mina vänner. Vi har löst det nu, men jag blev så skärrad. Jag visste inte att min kompis kände sig så avskärmad, så ignorerad. Lite senare bestämmde jag mig för att gå igenom min överfyllda inbox(hata facebook!!) och hittade flera mail där min kompis berättade hur hon kände. Det skrämde mig att jag inte hade kännt igen tecknena, att jag inte kunde märka att en av mina äldste vänner mådde dåligt. Jag har fruktansvärt samvete, jag har varit så självcentrerad eller nej, inte självcentrerad. Jag har fokuserat på annat, på nya kompisar, på ledsna kompisar, gymnasieval och då mig själv. Jag har helt glömt bort mina gammla vänner. Det kräver ändring!

Ursäkten godtas ej

Jag är så himmla trött på kvinnor som gör sig mindre, dummare och sämre än vad de egentligen är. Det finns säkert killar som också gör det men det är verkligen inte vanligt.

Även om kvinnan vet något är hon tvungen på att få bekräftelse över att det är rätt, eller bekräftelse över att hon får veta. Det är så frustrerande, ett ex från en SO-lektion från den föregående veckan.När en tjej i min klass fick frågan om hon kunde nämna en aktuell händelse svarade hon "ja, det har väl varit en översvämmning någonstans? visst? Precis innan lektionen så hade jag och denna tjejen haft en diskussion om denna översvämmningen och hon visste mycket väl att den hade varit i Australien och en massa annan fakta, hon hade åsikter och analyser. Men hon vågade inte säga dem i räddsla för, ja för vadå egentligen? Kanske den tydliga statistiken som visar att män känner sig hotade av kvinnor som är smartare än de själva och det är därför mindre chans att få en pojkvän om man har en hjärna. Eller kanske för de sura blickarna killarna som inte fick frågan gav henne och att någon av dem kanske kommer skrika ut svaret i alla fall.

Detta är inte första gången detta händer, man kan kolla var som helst. Man kommer se kvinnor som ursäktar för sig själva. Det är fel!

Jag kan själv märka att när jag umgås med killar jag inte känner så väl, då sätter jag mig ofta i den sitsen. Lite dummare, lite snällare,lite mindre, lite slampigare, för det är ju det killarna vill ha eller? Om man skulle ställa den frågan till killar, skulle man med detsamma få en drös av motsägelser och jag skulle antagligen blivit kallad lesbisk och/eller feminist och flera mer kreativa skällsord. Men det stämmer faktiskt, killar får alltid en smått irriterad och besvärad min när han träffar en tjej som står upp för sig själv, har meningar om det mesta och på alla sätt och vis banar fram sin väg. På precis samma sätt de allra flesta killar gör. Man måste alltid ha styrka för att stå upp för sig själv, men minst dubbelt så stark om man råkar sakna en dinglande köttbit mellan benen.

Ett nytt år

Ett nytt år, ett nytt försök, en ny början.

Gott nytt år allihoppa! En sån här lagom bit in i Januari är det väl dags att säga det? För min egen del har jag precis börjat skolan igen och det känns faktiskt helt ok. Det är stimulerande och avslappnande att ha en rytm och det bästa är att när man avskaffade sig av sina gamla rytmer (i och med lovet) är det nu dags att skaffa nya! Och än så länge älskar jag mina, även om det känns tungt att gå upp så tidigt på morgonen -.-. Men det kan man ju inte komma undan, inte i grundskolan iaf.

I år har jag gett mig själv fasansfullt många nyårslöften, men än så länge hållr jag dom! Ja, ok ett har jag brutit... Redan en kvart efter tolvslaget sa jag det ordet jag hade lovat mig själv att sluta använda! Men, suck vad ska man göra? Men nu har jag nästan ersatt ordet fitta, med ordet squid.